Min sötnos till ersättare i jobbet ringde nyss och bad om ett telefonnummer. Hon skulle bara veta hur mycket hon gjorde min dag när hon befriade mig från desperata husfrunstiteln en stund och jag fick låtsas att jag fortfarande visste lite om jobbet. Hon var i Kiruna nu och jag var bara tvungen att berätta hur det ser ut utanför vårt fönster med solsken och massa plusgrader. Att jag sedan varken visste vilken vecka eller veckodag det var tog hon som ett tecken på att jag mår alldeles utmärkt.



Nu väntar jag med spänning på att Nisse ska komma tillbaks och tapetsera efter sin spackling.
Soffan är oxå på plats fast icke ihopmonterad.

Bakom mig på bilden är min egengjorda tygsak som vi ska ha i vardagsrummet. Antingen kommer det se mycket bra ut eller så kommer folk undra vilket dagis dom klivit in i när det bara sitter egengjorda saker på väggarna.

Nu ska jag försöka hitta på något vettigt.
//Anna, i behov av sysselsättning.