Det har hant nat valdigt konstigt.
Jag tror att jag upptackt min feminina sida. Den har jag inte sett pa runt tio ar nu. Och for tio ar sedan kom den pa besok i nagra veckor sen gav den efter.
Det ar sahar; Jag har helt plotsligt borjat tjata om hur tjock och ful jag ar, hur osaker jag ar pa blivande makens seriositet gallande stundande brollop samt hur illa jag tror att jag skoter mitt jobb.

Det har ar sanningen:
Jag ar ganska smal och vacker, jag ska gifta mig med nagon som alskar mig och jag gor ett suverant jobb. Speciellt i Boden idag, dar jag och Jimpan (som for den delen bjod in sin sjal till brollopet) betraktade ungdomarna i Boden en Tisdageftermiddag dar de sniffade lim ur plastpasar.

Och nu tanker jag pausa i mitt jobb for att ga en lang promenad, jag kan ju inte spendera kvallarna som jag brukar i hotellbaren, det kostar way too much (ska ju spara pengar till ett brollop, remember??!). Istallet gar jag Lulea runt ikvall igen och invantar min regionschef i forhoppning pa att hon istallet bjuder pa en after work-ol.

Vi fick ett tips pa make-up artist infor dagen D. Om min kvinnliga sida behagar stanna emottas denna hjalp, om det blir som jag brukar kirra far Patrik sta for sminket i familjen.

Ett halvroligt telemote hade jag aven idag dar hela landets VP:ar blev informerade av var chef att jag skulle giftas minsann. Vi utredde i vad som kandes som en halvtimme om det verkligen inte fanns nagon annan Anna fran Norrland bland oss sjutton. Jag tolkar fritt positivt som vanligt.

Imorgon skulle jag uppenbarligen bli overraskad av mannen som tar en buss hit till Lulea. Jag ska bli SA forvanad har jag lovat. Det kommer bli valdigt skont, jag ar (ismyg) lite sadar ackligt foralskad i honom. //Anna