Jaha, då hade jag tänkt att blogga om frieriet men så ingrep ödet i form av en knapp. Min Anna stod hos mig vid datorn och sen när jag skulle skriva mitt inlägg fick hon gå iväg (det är så det funkar, vi vet ju alla att det finns regler vid bloggning), jag strök henne över ryggen när hon gick iväg och tog ett lätt tag i byxlinningen, då stack knappen i fram iväg, inte så att den ramlade till golvet utan den SKÖT verkligen iväg genom rummet. Och hade det där stått någon så hade den nog dött av någon form av sårskada.

Anna föll nu ist till golvet skrattandes och jag över henne, parfetman har infunnit sig, och hon är inte ensam. Nästa vecka är det vi som börjar träna kom vi fram till, vi skulle egentligen ha gåt utt å powerwalkat ikväll men istället åkte vi till macken och köpte choklad. När den var slut (innan vi kommit hem) så stannade vi på 07-01 (en form av 7-11 fast i Umeå style) och köpte där smågodis.

Men vi har som vanligt lösningen, vi utmanar varandera till träning så kommer vi antagligen att bli galna och springa oss smala på ingen tid alls/Patrik