Jag börjar på allvar fundera själv över om jag egentligen är gravid. Alla andra i hela världen vill uppenbarligen tro det iaf. Och Patrik tror det eftersom jag bara blir rundare och rundare. Han går runt här hemma och kallar mig för tjockis HELA tiden!

Sen är det det här med snusandet då. Vi har ju alltså lagt av med det. Ännu ett tecken på graviditet?

Dessutom ska vi ju gifta oss och det måste vara en rent teknisk omöjlighet att gifta sig av ren kärlek. Så graviditet it is.

Vidare har jag rejäla sömnstörningar och det torde alltså inte vara ett resultat av nikotinbrist i kombination med stress på jobbet. Nä, nä. Gravid... Ni ser vartåt det lutar?

Dessutom är jag trött och vill mest sova hela dagarna. Sömnbrist igen? Icket. I believe in the graviditet nuförtiden.

OCH!! Som om inte detta skulle vara nog! Nädå, som filet på såsen har jag även ömmande bröst. Om det beror på träningsverk? Nae....Skulle hellre satsa mina sista budgeterade 40 spänn på bulle i ugnen.

Jag vet att det skulle vara härligt chockerande men jag är lessen... Jag är inte på smällen (Om nu inte Patrik undanhållit något för mig igen). 

Nu ska jag vara lite snäll mot min man annars tror jag att han tar ut skiljsmässa i förtid faktiskt. Stackare...//Anna