Jag har en kompis som är gravid, för henne så är det den största händelsen ever. För hennes partner så är det en jättegrej också. Det är liksom en livsförändrande, förhoppningsvis oåterkallig händelse, för dom. Allt som är med graviditeten förknippat vad det gäller symptom, krämpor och oro är normalt. Iaf så säger alla andra det, ALLA andra. Det tycks inte finnas någon sistuation där det är mer tillåtet att ha åsikter, där allt är så normalt, där det är ok för alla att komma med tips (önskade eller inte) som vid en graviditet. Det är till å med helt ok att gå fram och lägga sin hand på magen på människor man nästan inte känner. Ergo, att utan att fråga ta på en annan människa. Lagen stipulerar att det skulle kunna klassas som ofredande, men nej, det är helt normalt vid en graviditet. Ett helt normalt beteende vid en helt normal situation vid en företeelse (graviditet) som är i alls ögon det normalaste som finns. I allas utom en, nämligen hon vars liv och kropp aldrig kommer att bli den samma, för henne är inte det normala att hennes kropp får div symptom, för henne är det inte normalt att hennes kropp får beröras av allt och alla, för henne är det inte normalt att alla tydligen har rätt att uttala sig om hennes kropp och vad som är fint och inte. För henne är känslan av normalitet onormal, för hon har aldrig vart i denna situation tidigare. Och att alla andra tycks veta vad som är bäst för henne är inget annat än en klapp på huvudet då man i det ögonblick man kommer med ytterligare ett oönskat tips tar ifrån henne friheten att själv till fullo råda över sin situation. Men det är väl helt normalt/Patrik