Nu gick alltså även den här dagen sjuhundra resor aldeles för snabbt... Som brukligt i vårt liv. Det är bara att hänga på i tempot. Jag har planerat mitt liv (med rejäl distand för oförutsedda händelser) fram till den där vintriga högtiden som har något att göra med Jesu födelsedag, inte riktigt säker på vad. Och nu är det kaos i huvudet som vanligt.

Idag har jag:

Fått beskedet från min nya (svindyra) privattandläkare att rotfyllning är melodin och ny tid att infinna sig är om tre veckor.

Haft möten i sinne på diverse butiker och via telefon.

Planerat festligheter inför helgen och inte kommit i närheten dithän jag borde.

Demolerat en ugnspannkaka som skulle varit middagen för dagen. Katastrofalt...

Dammsugit mattor IGEN. Dom jävlarna behagar icket bli rena!

Dessutom har matintaget för dagen mest bestått av bullar och delicatobollar, systerligt delade med min adoptivdotter till hennes stora lycka. Vad sämre är så är hon nitton, inte jag. Detta innebär att hennes kropp pallar detta matsvineri, inte min...

Maken har klarat sig själv som duktig säljare, så han har jag inte ägnat många sekunder åt idag. Och morgondagen klaras nog av den med om jag bara kör försiktigt till Ö-vik och hem för det är där morgondagens bestyr skall uträttas... Jag minns den gamla goda tiden, då jag och min man satt hemma på kvällen och drack kaffe med Baylis, som ett riktigt etablerat par... Det var längesen nu...