I vår serie om skillnader mellan Stockholm och Umeå så har vi idag kommit till delen som vi har valt att kalla "mitt lilla blomster säger de sötaste saker". I jämställdighetens namn så är jag också ett litet blomster, ifa någon undrar alltså.

Anna: - Och sen när vi hade vart på konsären så tog vi T- banan till bla bla bla.....
Patrik: - hahahahaha, Vänta nu här, INGEN och jag menar INGEN säger T-bana om tunnelbanan.

Anna försöke skämta bort det hela lite men jag njöt stort då jag i min strävan efter att smälta in häruppe ständigt försöker lära mig infödingarnas språk här och vid varje försök så står hon där som en sann pennalist och hånar mina försök till interaktion med de infödda. Ett tillfälle då jag skulle svära lite åt en medbilist då gick det så här.

Patrik: - men din paltnackejävel till sossepack du kan ju inte köra ut framför mig på bla bla bla...
Anna (nöjsamt): - Men du, du kan ju inte använda "sosse" som skällsord här då det faller platt eftersom norrland av hävd är rött. 

Fan, jag får inte ens svära som jag vill. Men jag tänker inte ge upp och jag tänker fortsätta min strävan till lärdomar inom den norrlänska kulturen. För Stockholmare vill jag ju inte vara längre och då MÅSTE jag ju vara norrlänning, annars är jag ju ingenting och det går jag inte med på/Patrik