Jag skulle stänga själv idag för första gången. Tio i sju kommer det in en gubbe och vill byta en tröja, med sig har han två kvitton jag får själv kolla vilket kvitto som passar på tröjan. han ville byta tröjan för att den hade krympt i tvätten. min första fråga var i vilken temperatur hjan tvättade den i. Han svarade i 30 grader, sen la han till att han  tyckte att det var en obefogad fråga. Där och då blev jag hatisk men eftersom jag är en utpräglad servicemänniska så visade jag det inte. Istället försökte jag hitta priset på tröjan som var inköpt för länge sedan. Eftersom kvittot inte stämde och eftersom prislappen var borta så tänkte jag titta på tvättlappen där artikelnummret står. Då fann jag att tvättlappen var bortklippt. - Ett ögonblick sa jag, och gick och hämtade kollegan som fick rådda klart det där innan jag begick något brottsligt.

10 över sju har vi fått iväg honom och stänger kassan, då ringer min fru och frågar om jag kan komma hem och leta reda på hennes fingertopp som hon tror sig skurit av. Jag upplyser kollegan om att jag åker och beger mig skyndsamt. Eftersom jag fick en slö kombijävel framför mig HELA vägen hem mer eller mindre så kunde jag inte stå på som jag ville. Detta var nog tursamt då det är halare än FAN ute nu. När jag nästan är hemma så ringer lilla frun och säger åt mig att slå av på takten (som värsta LKC proffset för er som fattar). Fingret var hittat under en sjö av blod, vi tvättar och plåstrar om, sen käkar vi och nu ska vi kolla på kräkmedlet Anna Skipper på TV. Över å ut!