Jag är inte helt kry eftersom min gamla problemmage fick för sig att straffa mig för att jag lever igen. Så här kommer en kort historia om en händelse idag. (Ja, idag är vi bittra som FAN, men hey, det är väl också ett sätt att leva).

I butiken:
- Hej jag heter (någont ointressant) och jag är uppsökande ombud för handels, är du ansluten till oss?

Blink, klonk, något i mig brast. FÖR många valalternativ, hur ska jag slakta honom var min första tanke. Min första dag på jobbet och så denna jackpot!! Jag sansade mig under ett stort leende och kom och tänka på att jag är en representant för företaget, FAN.

 - Nej tack, jag är inte intresserad.

- Men, om vi är många som är anslutna så står vi starka när företagen försöker skära i våra löner och rättigheter.

- Så vad du menar (nu ansträngde jag mig för att inte kränka honom) att om vi går samman till ett stort kollektiv så kan jag alienera mig ifrån mitt individuella ansvar över mitt eget liv och skjuta över det på ett luddigt kollektiv som styrs av folk med sitt eget ekonomiska intresse i första rummet?

- Eh, tror du att din kollega har tid ett ögonblick.

- Ja, jag skall se efter.