Det drar ihop sig, imorgon börjar jag jobba, iaf deltid, iaf tills jul. Ja ni fattar det är att käka alvedon. Det riktigt livet och den riktiga karriären står nog att finna i nästa annhalt på vår stadsturne. Våra tankar på att dra dit kommer allt närmre, får jag jobb så sticker jag.

Känslan av att vara ensam här är total emellanåt, klaustrofobisk nästan speciellt när frun är ute och reser. Både Anna och jag har erfarenheter av att bo på annan ort än hemorten men ibland kan man sakna de små sakerna. Att bara kunna åka hem och fika oanmäld hos någon. Att kolla på en film tillsammans osv. Vi har valt det här själva och vi trivs med det som oftast men emellanåt så blir det mer påtagligt än annars. Jag känner väl att jag har mina vänner kvar trots X antal år ifrån storstan, Anna upplever det lite annorlunda men hur det kommer att se ut i framtiden vet jag inte. Nu stundar kvällsrutin och i morgon sånt där arbete/Patrik

(Tack Elton för bilden)