Idag var vi alltså på en liten utflykt i syfte med att förkovra oss i den spännande djurvärlden. Eskilstuna Zoo hade en hel del kostiga djur som man aldrig hört eller sett på TV (förutom en och annan Disney film givetvis). Sagt och gjort vi begav oss på iväg efter det stora okända. Detta är vår story.



Anna stöttar Isa strax innan den avslutande strypningen. Killingen (Glenn) var chanslös då vi hade flankerna täckta. En viktig kunskap i bushen.




Det finska uttalet är shiita, direktöversatt ifrån engelskan. Fanns inget att lära om detta djur förutom att det inte kommer för att en 2- åring ropar, - kom kissen, kom till mig!



Surikarter eller något, trodde bara dom här fanns i tecknade versioner men inte då. Fantastiskt fantastiska var dom iaf. Det här är nog ett djur jag hellre skulle leka med än äta.



I en undanskymd del av djurparken hittade vi detta misslyckade experiment. Vi vette fan vad man har det till men nog verkar det farligt, notera el- stängslet. Vi tror iaf att det är en korsning mellan ko och näbbmus. Konäbb eller MusKo, vet inte vilket det blir ännu.

Andra exempel på korsningar som är rena styggelser mot Gud själv (om hon hade funnits) var PallasKatt och MusHjort. Helt sant faktiskt! Tror att dom har någon elak vetenskapsman där som lever ut sina lustar på bekostnad av de stackars djuren.



Som tur var hade dom vanliga djur också. Här är en häst som Isa begagnade sig av. När jag frågade henne på kvällen vilket djur hon hade gillat bäst så var det just hästen./Patrik 1200 spänn senare.  

Dagen började på gården med fina skottkärran.



Sen hälsade vi på familjens representant för arbetarklassen på hennes jobb. Isa fick vatten med citron och envisades med att äta upp citronklyftan hävdandes att det var en apelsin. Detta med väldigt underhållande miner.



Vi handlade sedan pressent till en kusin som vi ev träffar i morgon och kläder till pappan. Därefter skulle nya stolar införskaffas, vi åkte då till IKEA där dom nu mera har allt, alltså verkligen ALLT. Godis, mat, möbler, barnpassning, bra service, dålig service, läsk. väntar bara på att dom skall lansera sin första klädkollektion, och är något spänd på hur den kommer att se ut.

Något sårad blev jag då jag fann att namnet "Patrik" på IKEA är en besöksstol, ni vet, inte skön nog att bli kvar i och inte fin nog att hamna inne i den ordinarie kontorsmiljön. Vidare var tanten (ung tjej som blev tant då hon uppvisade en flexibilitet som är förunnat en åldring) i restaurangen dum i huvudet nog att erbjuda min dotter en barnportion köttbullar, detta innebär 5 st och är således inget för 2- åringar. Vi beställde då en vuxenportion som i stort avslutades till fullo./Patrik, inte så dålig på det här med barnunderhållning.

Talang dödar, det verkar som priset för en "gåva" utöver det vanliga är förenat med livsfara. Att vara fenomenal på något, oaktat vad egentligen medför en allt för tidig död. Nu finns det säkert en del som vill vända på det här och säga att deras talanger medför en viss livsstil som är förenat med faror men så kan det givetvis inte vara då det skulle äventyra hela min teori.

Nedan listas några fenomenala männsikor som allt för tidigt lämnade oss, dettas pga deras oerhörda talanger.




John Beluschi, blev 33år. Dog under oklara omstädigheter på ett hotellrum.



Jimi Hendrix dog endast 27 år gammal, även han på ett hotell. Han drabbades av någon mystisk kräkning i sömnen. Mycket ovanligt givetvis.



Janis Joplin ingick även hon i den sk "club 27". Dvs kändisar som dör vid 27 års ålder. Här är det också väldigt mystiskt vad som kan ha kostat denne tillsynes hälsosamma kvinna livet.



John Candy han bli något äldre än 27, han dog vid 44 års ålder. Även här omges hans död av mystik, denne levnadsglada farbror funny.

Listan kan göras lång, men för att nämna några: Kurt Cobain, Elvis P, Heath Ledger mm mm. Det är mycket som kan sägas om dessa underbara talangers frånfälle men andra slutsater som man kan göra är betydligt mer talande.

Ronald Reagan blev 93 år, Liza Minelli lever än och ingen vet hur länge hon tänker göra det eller hur gammal hon är, Lill- Babs är äldre än Jesus och lever än, Gudrum Skyman osv osv...Mmm, det får en att tänka./Patrik, får så klara tankar framåt natten.

Isa tröttnade på att sitta ensam fastspänd bak i bilen. Gnällde och lät, hennes goda pedagoger till föräldrar lät henne då bläddra lite förstrött i en tidsskrift. När hon var klar så var det pappersallad i hela bilen, den lilla dokumentförstöraren hade varit så grundlig att det knappt gick att avgöra vilket språk tidningen hade varit på.



Så när det senare var dags för henne att gå ut så fixade vi en frilla som hon fick skämmas över. Hoppas hon lärde sig något av detta!/Patrik, hämnaren.

Äntligen fredag, brukar inte känna så men de sista veckorna har varit hårda. Har tränat hårt, lekt hårt och jobbat hårt. Sen lockar ju semestern mer och mer.

Hur som, ikväll stundar en grogg eller 3 och lite vuxentid (Anna och Jag tittar på TV, jag somnar kring 22 i soffan). Inte så värdigt men nog så skönt./Patrik, på väg.

Här finns det nu en fantastisk möjlighet att vinna, och att vinna stort! Nedan visas 2 bilder som redovisas med med 3 alternativ vardera. Välj det rätta och vinn!

1. Pappa berättade en spännande historia om när han var ung.
2. Isa tröttnade i soffan med lite feber och slocknade tillslut.
3. Isa dissar mina förslag till aktiviteter med en tydlig signal.







1. En hurrikan (svenskt uttal) tog sig in via ventilen och våldförde sig på Isas tallrik.
2. Valfri förälder tröttnade på att korrigera barnet när hon ville leka sin favvo- lek "testa gränsen".
3. Anna fick en nysattack varje gång hon förde gaffeln till mun.

//Patrik, via photoshop

Detta är alltså båten som vi kommer att roa oss med i sommar. Självklart är jag helt nöjd valet, åtminstonde tills vi går på. Lite rostig är jag nog på navigation och sånt, men hur svårt kan det va?! Lär vara stöddig ända tills vi går på.

V 26 är lyckligaparet i skärgården (då menar jag givetvis den RIKTIGA skärgården och inte den på västsidan). Så vill ni sluta upp eller ta en tur så hör ni av er!!/Patrik, nöjd Kapten

Amerikansk day-time tv. Fantastiskt. Oprah gav inte bara sin hjärnskrynklare ett eget program, även hennes läkare fick del av kakan och denne läkare talar idag om våra (kvinnornas) dolda garderobsfaror. Hälsomässigt är höga klackar förödande för fötterna. Vi är helt enkelt inte byggda för att stappla omkring i skor utformade på detta vis och det är lät att förstöra fötterna om man går för mycket och för länge i skor med riktigt höga klackar.

OMG! (Publikens surr) Vad gör vi nu, vad gör vi nu??!

Lugn. Det finns en lösning. Köp riktigt högklackade skor som har ordetligt ergonomiskt utformade inlägg bara - då lever fötterna en liten stund längre. Jämfört med den fot som går i skor utan inlägg med hög klack.

Så - problem solved!

(Eller... TA AV ER SKOJÄVLARNA OCH GÅ I BEKVÄMA SKOR SOM INTE FÖRSTÖR FÖTTERNA!!!! Fast vad vet jag egentligen? Jag är ju inte läkare.)

//Anna, för knäckt av ungdomsåren för att våga gå i högklackat själv.

Bilmärket "Mini" har en kampanj på TV om att man nu kan få sin Mini levererad av Thorsten Flink.

Wow, jag vet inte ens vart jag skall börja här. Kan jag verkligen få min nya (överprissatta) bil levererad av landets kändaste kokainmissbrukare!? Oj, de snälla folket på Mini har verkligen tänkt till här. Eller är det en samansvärjning som syftar till att få ner försäkringsbolagen på knä? Hur som, jag tänker gå vidre med det här och leka "jag får hellre". Avsluta varje mening med "än att jag vill få min bil levererad av Thorsten".

Jag får hellre kondylom av en ful tjej.

Jag äter hellre min kyckling lätt blodig.

Jag åker hellre tillbaka till 1986 och köper upp ALLA Fermenta- aktier jag kommer över.

Jag låter hellre en doktor med vinterkräksjuka operera mig.

Jag semestrar hellre ännu en gång, förlåt statskupp i Egypten.

Jag tittar hellre på ALLA melodifestivaler.

Jag låter hellre Mia Törnblad coacha mig på livets vandring.

Jag lyssnar hellre på Caroline Af Ugglas samlade hits...Nää jag tar tillbaka det sista, men ni fattar./Patrik, sover hellre.  

Som i ett led i det ansvar som folkbildare som vi faktiskt har så kommer här ett allmänbildande inlägg (med allmänbildning förstås kunskap om och kring lyckligaparet)

Mitt kontor låg daget till ära väl situerat i den värmländska myllan. I fjärran syns delar av Fryken, och nej det är inte mitt skrivbord som syns på bilden. Dagen spenderades alltså i Torsby där kaffet är gott och sällskapet trevligt/Patrik, en berest man 
 

Jag är ju som landet vi lever i, fantastisk! Har på nån månad gått från 0 kondition till att kunna springa 5 km och tränar 3-4 ggr i veckan på gym. Detta trots min höga ålder, idag körde jag ett dubbelpass till och med. Jag är såååå jävla nöjd med denna utveckling och som ni ser så är jag fit som fan. 

Sen talade jag med kollegan i Torsby som dessutom är 1 år äldre än mig. Han sprang/cycklade/klättrade/åkte skidor (skidtunnel)/ åkte inlines i ungefär 34 mil under två dygn i helgen som var. Det var någon multisporttävling som han är med i för 100- ade gången. Nej på riktigt alltså 34 mil!!!

Fan för dig Micke, jag tänker från och med nu inte låtsas om din bedrift och helt fokusera på mig. //Patrik, tränade nyss i 1, 5 timme faktisk 

Ett misstag som vi kan varna för är att INTE köpa Mexican Garden med smak av korriander som taco-krydda, inte så gott.

Då vår inspiration inför detta projekt har sagt upp sig som ni säkert han märkt så slutar vi härmed att blogga. Vi ligger kvar ett tag ifa vi ångrar oss eller fall våra fans hotar med självmord./Patrik och Anna.

Så kommer Isas självbiografi att heta. Iaf om jag fortsätter så här, winerlängd och molusk till frukostkaffet i loungen (vi har byggt en lounge på jobbet, väldigt lyxigt). Sen vart det eftermiddagsglass i samme lounge. Vi hade en annledning till detta frosseri, vår chef slutade nämligen. Oj, det där kan nog misstolkas, vi festade alltså inte för att hon slutade, mer för att vi var sugna och skyllde på det. Sen kommer man hem och då har frun gjort pannkakssmet och köpt godis...Jag tänker iaf väldigt snart återuppta min anorexi.

Då vår regionschef slutade idag så åkte jag upp ett litet steg i nivå. Fan på tiden, man skall väl inte behöva jobba mycket mer än 3,5 månader utan en befodran. Hoppas dem på HK inte glömmer bort oss ute där vi sitter i vår avkrok bara.

Frun och barnet har varit duktigare än vanligt då de nästan har tömt lägenheten idag IGEN. Snart är det bara att kalla in städbolaget och sen är det no more Romstad. I helgen skall Isa lära sig att krypa. Detta för att våra konkurrenter har hårdtränat på det, och så kan vi inte ha det. Nä väl, Isa kan ju iaf prata. /Patrik, of to fredagsmys.

Min man låter som en läspande, efterbliven mullvad ungefär. Han har varit hos tandläkaren och spenderat mina surt förvärvade mammapengar och tydligen köpt sig världens mest effektiva bedövning så att min fantastiska middag förfars nu på spisen eftersom det bara är jag som kan äta i familjen för tillfället. Isa ville inte heller ha, trots att hon lärt sig tugga, det var något om för mycket salt i maten....

Eftersom Patrik då friskt spenderar mina pengar har jag i veckan sysselsatt mig med att söka jobb av olika karaktär. Jag tänkte att det är på tiden att pröva sina vingar lite och se om man överhuvudtaget har en chans att slå sig in i arbetslivet igen i framtiden. Men eftersom jag vet att jag inte kan hoppa på någon heltidstjänst för tillfället så är mina försök lite halvhjärtade. Jag sökte en alldeles utmärkt passande tjänst för mig tidigare i veckan - en som jag verkligen skulle vilja ha i framtiden, men även denna var heltid och skulle snart tillsättas. Jag skrev ett sånt där korrekt personligt brev där man ska skryta om sig själv samtidigt som man ska vara så ödmjuk som möjligt. Sände detta och dagen efter skrev jag till företaget igen och bad dom kasta den ansökan åt helvete eftersom den förmodligen ser ut som alla sjuhundraelva miljarder anra ansökningar dom får på samma tjänst. Jag förklarade där hur jag tänkte kring jobbsökeri - helt öppet och ärligt - och pratade kring hur jävla svårt det är att få en rekryterare att, endast via ett mail, förstå hur fantastisk och passande man verkligen är.

Idag sökte jag ännu en passande tjänst. Denna bara på 30%. Nu skrev jag ett vanligt personligt brev och CV igen och om dom inte hör av sig blir jag faktiskt lite besviken. Hur ofta passar man in på precis alla kriterier? Och hur många jobbar egentligen som kommunikatörer eller dekoratörer? Och hur många är egentligen intresserade av just runt 30%-ig arbetstid?

//Anna, rastlös.

Idag har jag kollat på en ny bil. Det var smärtsamt att inse att jag (oki då, VI) faktiskt nästan skulle ha råd med en ny alt nästan ny bil, bara nästan. Det smärtsamma är att jag är skolad av dåliga erfarenheter då det gäller bilaffärer och jag är helt enkelt för feg.

Men skulle jag...

Skulle jag lägga snuset i papperskorgen en gång för alla så skulle vi faktiskt ha råd. Skulle jag få en lagom till häftig löneförhöjning nu när jag faktiskt har klivit upp ett litet steg så skulle vi faktiskt ha råd. Nu när vi har flyttat så har vi ca 2500- 3000kr mindre i utgifter varje månad vilket innebär att vi egentligen har råd. Skulle jag byta ut några uteluncher varje vecka till matlåda så skulle vi faktiskt ha råd. Skulle vi ha en bil som drar ungefär hälften av den soppan jag kör upp varje månad så skulle vi egentligen ha råd.

Damn you cowardness!!! /Patrik...väldigt sugen...

Två av varandra artiklar i Pravda av idag lär ge mig en dryg kväll. För det första så står det att kattägare är smartare än hundägare. Detta kommer i sig generera en del hånfulla kommentarer ifrån frun då jag är smart nog att vara hundmänniska vilkent hon inte är. Sen toppar dom det med att skriva att 80- talisterna är bättre föräldrar än typ, alla andra. Mm fint, men vore jag hemma ifrån jobbet och inte gick och drog benen efter mig skulle jag vara den bästa föräldern. FAN, lång kväll. Hoppas hon inte läser vare sig blogg eller Aftonbladet.

Idag har jag varit svennepappa Nr:1. Jag och barnet hängde medan frun var och roade sig i gamla lägenheten och efter det åkte jag och tvättade bilen. Hur söndag är inte det? Nu skall jag desutom laga mat och i morgon skall jag förnedra mig själv med att ta matlåda till jobbet. Jag drömmer ju om en ny bil (som alltid) och det kostar tydligen pengar?

/Patrik, värsta svennen.

Såg en trailer för ett kommande program. Det handlade om personer som var el- allergiska, de tvingades bo primitivt och hade svårt med allt som vi andra tar för givet. Som att handla eller gå en promenad, de finns ju el överallt. De fick olika symptom och en tjej svimmade i slutet av trailern, min tanke var, - vilken typ av kameror filmade de filmen med? Finns det kamror som inte drivs med el? Kanske bara jag som är hopplöst efter men nog känns det som det kan ha spätt på symtomen. Hur som helst, jag skrattade gott åt den insikten./Patrik, go natt.

PS: Anna och jag sysslar med fildelning, men bara till frukost.

Jag har varit lite hängig de två sista dagarna, detta innebär att frun får göra, typ allt. Av den anneldningen har vi bloggslarvat. Tog lite Isa kort i morse men vågar inte lägga upp dem med tanke på att hon ser drogad ut. Det skulle helt enkelt inte vara rätt. Ni lär få se de korten på hennes studentdag. Då skall hon få skämmas!!

Vi har haft lite tur med den gamla lägenheten. Som det ser ut nu så slipper vi dubbla hyror nästa månad!! Detta innebär dock att vi skall kraftsamla inför röjning medelst slängning av skit. Ingen rast ingen ro, men sper vi 7000 spänn på det så kan vi ju fortsätta med vår lyxiga tillvaro.

Själv är jag dödligt trött på vintern. Minns förra året vid den här tiden. Då åkte vi ner till K- town över en helg. Det var 8 + grader och grönt på fälten. Fan...ur askan osv.../Patrikm återkommer snart

Min lillasyster beger sig imorgon till Thailand för en månad i solen. Kommer lagom hem för att ta emot folkets jubel då hon fyller...eh, år. Hur man nu kan byta lite snö mot hurrikaner och solsveda?

Dagen vart inte alls som den skulle, men rätt ok ändå. Jag skulle på ett möte i Bengtsfors men det vart inställt för att de hade snöat inne. Jag begav mig då till kontoret i Sunne istället. Även där var det stiltje, antagligen pga den där stormvarningen. Så syster med familj kanske inte är så fel ute ändå./Patrik, fryser inne.

The tröttness slog till idag och luften gick ur mig. Kollegan som jag skjutsar varje morgon började med att berätta att två personer i hennes hem hade fått kräksjukan. Joyyy!! Hur nojjig vart jag över det på en skala? Rätt så, 11 av 10 möjliga. På jobbet så fick vi veta att den där stora chefen som skulle komma och ha utbildning med oss under hela dagen är sjuk. Detta hade ju varit oki om det inte var för att vi hade bokat av alla våra egna möten under dagen. Så det vart en sk kompetensdag, dvs kaffe och uppdatering på div avtal mm.

Istället för att åka hem sen så var det tandläkaren för hela slanten (verkligen, hela slanten). Jag behöver minst komma dit 900 ggr till för att min tandläkare skall på semester och behöver pengarna. Efter det äventyret så åkte jag hem till min bipolära dotter och kroniskt trötta fru. Isa har fått för sig att Anna och hon sitter ihop mer än vanligt och den stora dödsångesten infinner sig så fort Isa inte har minst en hand och ett ben på Anna. Vi erbjöd Isa att krypa tillbaka in i magen men Anna ryggade bort efter att vi hade tagit ett huvudmått på Isa.

Mao, jag är the slutness./Patrik, se innan.