Sommaren är här! Weii, till den kommer frestelser av olika slag. Uteserveringar och picknickorgar, semestermat och semesterflörtar. Lättklädda hunkar och hunkor samt en och annan impulsresa.

Tänkte här slå ett slag för ett mer hedoniskt perspektiv på tillvaron. Kortfattat så gör denna åskådning livet till en njutbar resa där man eftersträvar lycka, och inte så där planerat att om 15 år skall jag vara lycklig utan här och nu, i varje stund. Sen vore det inte jag om jag inte problematiserar detta lite också.

Att njuta i alla steg vore väl så fantastiskt, men vi är ganska duktiga på att inte unna oss njutning när vi väl befinner oss i en sådan situation. - Nää, tänk på att det är en dag i morgon också. Eller: - Nää nu skall jag nog tänka på refrängen, eller: - jag äter inga kolhydrater i veckorna. Eller: - nej tack jag vill inte ligga med dig då jag skulle drabbas av skuldkänslor eller liknande.

Ofta i dessa situationer så är det inte viljan till att ge sig hän som saknas. Det är räddslan för konsekvenserna, man vill inte bli fet, påkommen, bakfull, (inser att mina exempel bara handlar om sprit, mat och sex och är lite stolt över det). Detta konsekvenstänk går nog att medicinera bort men troligt är att det finns där av en orsak. Men en hedoniskt orienterad person lider inte så mycket av konsekvenstänket. Kanske har dom rätt, skall man ändå äta den där pizzan så kan man väl lika gärna njuta av den. För äta den gör man ju ändå, så varför inte unna sig en konsekvensfri tillvaro, åtminstonde i tanken?

Problemet som jag ser det är inte att det på något sätt skulle vara skamfullt att njuta utan att en hedonisk livsstil gör det omöjligt att leva hedonsikt i förlängningen. För om jag bara äter gräddtårtor för att det gör mig lycklig så kommer min kropp rätt fort att förändras. Sen när jag väger 160 kg så kommer jag få det svårt att ge mig hän åt andra njutningar. Här blir det problem, skall man vara hedonisk ibland? Och hur vet jag när isf? Kanske just på sommaren, kanske just idag./Patrik, har inte alla svaren ännu...