Vi laddar inför stockholmsresan i helgen. Isa har rakt ingen lust att vara längre ifrån sin mamma än tre centimeter nuförtiden så vi slipper släpa med vagn i bilen har vi just kommit fram till. Jag tänker ändå pröva mig på en promenad strax och som vanligt kommer det förmodligen sluta med att jag får skjuta en tom vagn framför mig och ha skruttungen i sjalen och gå där och försöka, att enbart med blicken, kommunicera till förbipasserande att jag minsann inte har två åkdon i onödan utan jag skulle bara försöka en gång till och så blev det såhär och nu känner jag mig jättedum.

Jag har blivit så JÄVLA nojjig efter barnaföderiet. Tröttsamt nojjig. På det viset att jag verkligen, på riktigt, tror att alla runtomkring mig tycker illa om mig och vill mig ont. Jag ser helt plötsligt alla andra mammor som hotfulla lattemammor som vet bäst istället för att inse att det kanske bara är en droppe i havet som är såna och de flesta är aldeles tråkigt normala, som jag. Men, nä. Jag jagas av en slags paranoia som säger mig att ALLA ,precis ALLA är ute efter att sänka mig och bryta ner mig. Därför är jag så jävla sur.

Folk informerar om förlossningsdepressioner, hormonomställningar, baby blues, trötthet och uppgivenhet. Men inte fan har nån sagt att man kan bli helt jävla störd, psykiskt instabil och paranoid på kuppen. Det mest kränkande i kråksången och det jag förmodligen borde skämmas över är väl att jag inte är ett dugg orolig för barnet. Isa är den starkaste och finaste människan jag träffat. Nä, det är mig själv jag är orolig över. Men det får man väl inte heller va... Äh, nu går jag innan jag nojjar vidare över det också.

//Anna, rubbad.

Isabel är redan FBK´s största supporter. Detta bådar gott inför vintern då vi hoppas på många segermatcher i Löfbergs lila Arena! Pappa Patrik kan ingenting om sport så hon får väl hänga med morsan.

Appropå morsan ja... När vi träffade moster tidigare idag upptäckte Isa mjölkbehållare som var ännu trevligare än mammas. Själva mostern i sig var inte så intressant utan blicken var stenhårt fixerad ända tills mamman blev för avundsjuk och gick hem med sin dotter. Ett pappadrag där månne?

Isas första dag på stranden...



Hon låg först och vinkade till dårarna som inte hade fattat att det var skuggan som gällde.



Sen fick pappa en släng av "klä ut dottern till skabbig pimp" och det gillades inte.



Så då byggde vi ett mammatält istället. Med vågorna i bakgrunden och närheten till Anna så lurade vi barnet att hon återigen befann sig i magen.

Sen vart det shopping i MIC och middag hos mormor. En timmesbiltur på landet rundade av den här händelserika dagen då hon bara har vägrat att sova./Patrik, tänker inte vägra att sova.

Vi skall ut på familjetur, till ett bad här i närheten. Förstas gången för i år, fan på tiden kan man tycka. Men innan dess skall vi till Bergvik för att köpa sportbh till dotterns utfodringsenheter. Dessa hoppade tydligen en del då frun sprang igår, så kan vi inte ha det. Återkommer med bilder./Patrik, på väg ut.

Här är lilla familjen på husbyggarbesök på Hammarö. OBS: det är INTE polska ställningsbyggare som har konstruerat ställningen i bakgrunden.



Här är min dundersöta dotter då hon är som charmigaste, lite småsur, och lite nonchalant. I'm loving i't. Detta var hennes reaktion då hon fick höra att hennes mamma kommer att överge henne varje onsdagskväll i tio vecor under hösten. Mamman i fråga skall plugga lite nämligen. Sen tror vi inte att hon tog skada av att höra på mig och Anna då vi lekte "vem av mina syskon skulle du ligga med om du var tvungen"./Patrik, nu mera upplyst. 

Isas mat har en mycket praktisk behållare. To go! så att säga. Här i grannarnas nyrenoverade hus/Patrik

Jag orkade bara inte...
Vi har några prickar i skinnet på barnet som kanske borde få sig ett utlåtande från någon barnmorska tänkte jag. Därför var planen att gå till BVC och samtidigt få den där mätningen på barnets tillväxt. Men, som sagt, jag orkade inte...

Däremot har jag tänkt på lattemammorna och det räcker med att föreställa sig hur bossen i väntrummet stegar in med sin perfekta son som har på sig det senaste inom babymodet. Med sin översittarblick klappar hon de inte fullt så modemedvetna mammorna på huvudet genom att högtradigt starta diskussionen kring Polarn och Pyret och hur old news deras trender är. Mammorna som klär sina små i icke-matchning samt ÄRVDA kläder, eller helt enkelt kläder köpt på H&M´s rea ägnar hon inte ens översittarblicken. Dom är redan borta, utom all räddning...

Så, till prickarna. Jag tänkte (i min sedvanliga ENFALD) att man kunde söka lite tips på nätet. Särskilt som ett barnmorskeutlåtande idag är lika tillförlitligt som Patrik i en bullfabrik. Nätet. Hur tänkte jag?? Faktiskt. Inte alls.
Antingen står barnmorskeråden på familjesidorna och det är ju likadant som att gå till BVC ellerså hamnar man på forumen som är likadant som att sitta i väntrummet på BVC. Jag slutade läsa en tråd efter inlägget som börjar "Senaste veckan har Måns blivit en riktig salami..." Så nu är jag lika jäkla frustrerad ändå och dom där prickarna struntar jag i. Isabel mår bra och vi ska till läkaren den trettonde. En barnläkare borde man väl lita på, eller? (För läkare ska man ju alltid lita på).

En gång blev jag kär i en kille som hade en "to do"-lista på kylskåpet. Där stod en mening:
Bli bättre på att hantera frustration.

Idag är jag kär i en kille som undrade om det inte var så att man aldrig kunde bli bättre på att hantera frustration. För om man kan hantera frustration, då finns den väl inte? Är inte själva kärnan i frustrationen att den inte går att hantera?

//Anna, frustrerad (som vanligt)

Det där med jämlikhet är något vi jobbar med i vår familj. Peter visar som vanligt vägen för oss nyfikna./Patrik, snart odlat klart mina bitchtitts.

Isa är förmodligen det mest genialiska barn som framfötts detta och förra seklet iallafall. Hon har inatt sovit i sin egen säng HELA natten! Och när hon vaknade var hon inte ett dugg lessen utan sa vänligen att hon ville ligga hos sina föräldrar ocgh samspråka samt charma dem med leenden innan det var dags för frulle. Vissa hävdar att spädisar inte kan le innan sex veckor. Bajs på dom. Isa har minsann lett och samtalat med sina ljud (som betyder olika saker) i en och en halv vecka redan. Sådeså!

Spännigande planeringar inför Norrland fortgår och jag längtar lite tillbaks till staden som gud glömde i norrlands inland, där neon och tribaler på gatbilarna fortfarande är riktigt hett.

//Anna, genimamma

Pappasöndag = pannkakssöndag, eftersom jag är kungen av pannkakor så fick jag fixa det. Frun städar och barnet sover. All good in the hood mao.




Anna ska bort en dag nästa vecka och jag ska få vara barnvakt så vi måste öva på att mata Isa med flaska. Detta har aldrig gjorts tidigare så vi är mycket spända. Allt för Annas emancipation så klart. På bilden ser vi en årgångsflaska av Chatau Anna./Patrik, nu till verket, that is the bebis.   

And here we go again.

Idag vill jag introducera en ny bekantskap i BVC-sammanhang. Den obligatoriska chefslattemamman (CLM - uttalas med fördel "slem"). CLM:en på Västerstrands BVC var en lång, tränad tjej 30 + med kortklippt mörkt hår och förmodligen diverse tatueringar som gjordes i tidiga tonåren och som idag ånras bittert när hon blivit äldre och visare (läs: visast i heeeela världen, eller åtminstone vårdcentralen). CLM:en stegade in i väntrummet med sin hunsade vapendragare (också en obligatorisk figur i dessa sammanhang) och deklamerade högt och tydligt att man bör skriva upp sig på föräldragruppslistan så att man INTE missar något VIKTIGT. Vapendragaren nickade storögt och drog fram sitt ena bröst för att visa att hon minsann inte räds offentlig amning. Hon fick en godkännande blick av chefslattemamman och de satte sig ner för att diskuteralängd, vikt och barnvagnar med resterande väntande. När vapendragaren inte fick fram tutten fort nog så knorrade hennes knodd en aning. Hon sa då, rätt ut i rummet som lite ursäktande - oj, hoppas att det inte sprider sig med tårarna. CLM:en tog genast över och gjorde om ursäktandet till ett uttalande om vad alla därinne borde förstå, nämligen att det hade redan inträffat en gång tidigare så CLM vet minnsan hur det kan gå. CLM fortsatte att proklamera hur det en gång hade gått då hon hade varit på babymassage (så fick hon snyggt in att hon hade gått på babymassage och därmed så steg hennes aktning hos de hunsade massorna ytterliggare) och vapendragaren fortsatte att storögt lyssna och hade sedan länge gett upp alla försök att själv få ursäkta sin bebis hemska beteende.

Barnmorskan kom ut och sade att dem som inte har några frågor kan väga och mäta sitt barn själv här, och så pekade hon på ett bord med våg och sånt. Vapendragaren reste sig efter en godkännande nick ifrån CLM och gick bort och började klä av sitt barn för egenvägning. Vägningen gick som en dans men när det kom till mätningen så knorrade bebisen lite, CLM:en var inte sen att assistera, hon tog sonika över barnet och sträckte ut ungen så att det knakade. Barnet skrek och CLM:en sa någonting som drunknade i barnskrik. Sen fick mamman tillbaks sitt skrämda barn.

Det hade nu blivit CLM:ens tur att träffa BM. När hon gick ut ifrån BM's kontor så var det inte som att hon hade fått svar på frågor därinne utan mer som att hon hade hjälpt BM med något. CLM gick malligt fram till klädhängaren i väntrummet och såg där en napp. Hon frågade med myndig stämma om det var min napp. - nej sa jag, jag använder inte napp. CLM kom av sig och såg på mig som att jag var hälften obegåvad och hälften omogen. - Har NI glömt en napp här? Lite skamset svarade jag att vi inte lagt VÅR napp vid klädhängaren, varvid hon snörpte sin chefsmun och stegade ut till den lyxigaste av lyxvagnar i kapprummet och la ner sin guldklimp till bebis.

Patrik sa senare att det här med föräldragrupper skulle varit intresant att studera mer ingående men risken finns ju att man dras in i helvetet själv. Han jämförde det med långgolf. Alltså - något man föraktar och anser vara förkastligt och bara av den anledningen inte törs prova på utifall att man skulle tycka om det.

//Anna

(btw. vill man bara inte skrika att ALLA ungar har växt på längden, gått upp i vikt och är pruttiga i magen i ett sånt där väntrum??)

Kärran (Kerstin) ifrån Västerås tog med sig sina föräldrar till K- town idag. Här dracks det kaffe och te och diskuterades bröst och prickar. Kunde egentligen ha vart vilken dag som helst i våra forna studentliv om det inte vore för att bröstdiskussionen var om amning och prickarna var hormonprickar på bebisar och inget annat. Vi lyckads iaf konstatera att den yngsta av bebisarna var störst (med BRED marginal) och att den minsta av dem var brunast. Dem var galet söta ihop iaf./Patrik, nu kaffe  

Vi började dagen med en lite sportigare ton. Här i en för årstiden helt rätt färg på adidsoverall. galet söt så klart.




Sen kom fröken Helena över med en bedårande pimp- suit i plych. Pappa ska söka med ljus och lykta efter en baseballkeps som pricken över i:et./Patrik, har den sötaste av söta döttrar.

Mitt barn är ett geni, men det är ändå lite sorgligt. Jag har idag missat att hon börjar hålla upp sitt huvud själv samt att Anna och Isa har övat i timmar på att stå upp idag. Det är inte så lätt men snart så är både Isa och Anna där, barnet har grymt starka ben. Vet inte vad som är normalt och inte men jag förväntar mig att om hon fortsätter i den här takten så kan hon köpa egna cigg ifrån en en-hjuling då hon är 6 månader.

i morgon ska jag få vara ledig, eller ledig. Jag ska väl blogga som en kung samt städa och hänga med barnet. Söka jobb förstås och handla och laga mat så frun slipper för en gång skull. Så var den lediga dagen borta.../Patrik, hänger inte med , 

Men kan tro att vi har börjat med fast föda men NEJ. Det är hennes pappa som har haft henne i knät då han åt, det gick sådär, det vart klädbyta och barntvätt. Det fina är att första gången hon vart helkladdig av mat så var hon sovandes.

Otroligt vad lik Isa hon är...