Eftersom jag var väldigt uppriven efter barnamisshandeln igår kväll så vaknade jag etthundrafemtiotre gånger mellan klockan 22 och 04 inatt för att titta till Isa. Hon brukar själv vakna några gånger under den här tiden men i natt skulle hon promt sova som en stock. Nåväl, vi gick till bvc idag och jag frågade om huvuddunkningen men vad sköterskorna kunde se så mådde hon utmärkt och om hon inte uppvisar tecken på att ha ont inom de närmsta nio timmarna är det utom all fara för henne. Som tacken för att vi gick dit fick hon sig två sprutor, en i vardera ben och nu tittar hon misstänksamt på mig ideligen, som att hon bara väntar på nästa tjuvnyp.

Men nästa tjuvnyp blir nog inte förrän i December då det förhoppningsvis är dags för svinissprutan.

Bvc var annars smällfullt av små stackare som injecerades med svinisvaccinet och det skreks och gräts i varje hörn av vårdcentralen. Jag hade en tanke med att försöka snika till mig en spruta själv, men jag orkade bara inte varken se eller höra mer barnaskrik än det från mitt eget, så jag gick därifrån. Nu stocksover ungen igen och vi väntar på att få låna en bil så att jag kan få ta mig till gymet och svettas ut lite ångest ikväll.

//Anna, skittrött