Mammagruppen are on to me...
1. Att gå dit.
2. Att hålla käften om alla saker jag tycker är konstiga och överdrivna vad gäller barn/barnuppfostran.
Jag kom dit och lyckades med bravur le åt mamman som trycker i ungen 8 olika sorters barnmat på burk fast ungen bara skriker och hellre vill ha ersättning eller gröt. Jag höll truten när det diskuterades (hysteriskt) influensavaccin och huruvida man ska ta själv och/eller ge sitt barn. Och jag lyssnade snällt på "den coola" pappan som valde att delta i gruppandet och som underhöll oss med fräsiga historier om hur han skulle stå med hagelbössan bakom knuten när hans dotter var gammal nog att träffa killar (Va? Hade ni hört nån skämta så förut? Jag som tyckte han var så skojig.)
Sen rasade allt. Såklart. Och hur kunde jag inte förutspå detta?
Först fick jag min inbokade tid av barnmorskan till Isas vaccinering (av svininfluensan). Detta skedde inför alla andra, mitt i den hätska diskussionen om äggalergier, kvicksilver och innesittande i vinter. Jag stoppade snabbt bort lappen och parerade de andras bombardemang av frågor om huruvida jag hade tänkt över detta noggrannt eller inte. Men ur askan i elden. För sedan satte vi oss vid ett fikabord och jag drog några pluspoäng genom att berömma de muffins en av mammorna medbringat till fikat, hålla med om att man tappar hår efter en graviditet och skratta lite extra åt "den coola" pappans fortsatta spex ("Jaaa, jag ska låsa in min dotter när hon är femton och kasta bort nyckeln...HAHAHAHAHA"). Jag till och med låtsades lite att vi höll på att titta på barnsäkra adventsstakar inför julens bestyr. Ja, jag skötte mig helt enkelt. Och jag slätade över influensavaccinet.
Och så hände det.
Föreståndaren på öppna förskolan räknade in alla barn igen och tog sedan ton när hon sa att det bara varit nio barn som gjort sina gipsavtryck men i den här gruppen var vi tio barn! Vem hade inte gjort??!
Sorlet i diskussionen ökar och det viskas och mumlas ("Vemharintevemharintevemharinte??...") samtidigt som jag försöker göra mig och Isa så små och osynliga som möjligt. Någon säger att en av barnen gick tidigare och jag pustar ut men nej, det går icke att undslippa föreståndaren. Hon hämtar en lista där hon skrivit ner vilka alla barn som gjort gipsavtryck är och där står såklart inte våra namn. Så jag låtsas att jag inte förstått och säger att det går bra ändå, vi vill inte göra något gipsavtryck.
-Men du ska inte göra något! Det är för baaaarnet!! hetsar föreståndaren.
-Tack men det är bra ändå, vi kommer bara slarva bort det eller så. Vi hoppar det där.
Då går hon och hämtar ett avtryck och sticker det under näsan på mig.
-Tittatitta! Så fint! Fint minne att spara! Man kan köpa ett staffli på IKEA och förvara det på! Jättefint minne!
-Ja, verkligen fint, säger jag och tittar på den fula lerklumpen hon stuckit under näsan på mig. Men jag struntar nog i det iallafall. Vi är inte så pyssliga i vår familj. Faktum är att vi inte ens köper julklappar.
Här kunde man höra en knappnål falla till marken. Tio hålögda och chockade par vuxenögon betraktade oss med förfäran i blicken. Och det enda jag kommer mig för att säga är:
-Iallafall. Det här med svininfluesan...
//Anna, the odd one.
Faktum är att ni nog gillar att det blir lite uppmärksamhet kring erat anti-jul och absolutinteköpajulklappar grej.... men de e er grej och vi har förstått d nu : )
Ha ha ha!! Yngsta fastern tog lite poäng där tror jag! :-D
Äntligen har ni hajjat grejjen! Och det är väl ett fantastiskt sätt att sammanfoga släkten på? Redan nu boundar ju ni två på grund av våran uppmärksamhetstörst. Bra där!
Bra Anna! Heja heja!
Får jag föreslå en kompromis? Julklappar åt ena hållet är ok (läs: TILL er), - men åt andra hållet blir för mycket.
Annars håller jag med Kristin: HEJA Anna!!
syster: faktum är att jag gärna skulle slippa att varje år ringa runt och säga . köp inget åt mig för jag kommer inte att köpa något åt dig. Vad mer är Obra med att det alltid skall snackas om det är att man tydligen behöver försvara sig bara för att man inte tycker om julen. (senast idag på jobbet).
Insnöad föreståndare, måste jag säga. Man ska väl ändå inte känna sig tvingad att göra ett avtryck av sin lilla. Och det är ju INTE för barnet, utan för föräldrarna, så det har hon nog missuppfattat.
Ang. julklappar så är det väl inte helt ovanligt att folk väljer bort dom, iaf inte här.
Det hör man mer och mer nu att folk tex tar en resa över jul etc, så det borde ju inte heller framkalla värsta chocken. Verkar som om mammagruppen du hamnat i är ganska insnöade. Sök en NY!!!!
//Från den kloka fastern, som inte valt bort julklappar ;-)
Jag hade velat sett detta live...
Wow, ni har verkligen lyckats få fram "Vi köper inte julklpaar"-grejen. Jag har försökt men misslyckats att vidareförmedla detta till A:s sida av släkten, med följd att jag får ångest varje år, och till slut köper jag Oxfam Unwraped-grejer istället.
Eja LÄNGTAR efter jultomte, julgran och julklappar i år.
Puss!
Det roligaste är att kommentarerna rör julklappsgrejjen och resten av inlägget blev en sidostory. Så, ja, det förefaller onekligen så att vi lyckats ;)
men jag förstod inte ifrån början vad att ni inte ville ha gipsgrejen hade o göra med att ni inte köper julklappar!!??
