Isa har ett regelbundet intervall för sina bajsningar. På 23 timmar, nästan exakt. Och idag var det fest klockan 05.55. Imorgon ser vi fram emot 04.55. Eller inte. Det lite oroliga i kråksången är att man efter en sån fest ska underhålla bebisen i några timmar innan det är sovdags igen. Så är det att ha småbarn? Jag visste inte det.

Nå, Patrik har just lämnat för jobb. Väldigt spännande och upplyftande (och kanske lite nervigt?) för honom och lite tråkigare för oss utan honom hemma - behöver jag ta hand om Isa själv hela dagen nu eller hur fungerar det där?

Eftersom det är riktigt pissigt väder ute ska vi nog klättra på oss en sjuhelvetes massa kläder och tokpromenera hela dagen idag för att vandra bort höstdeppigheten.

Ja, roligare än såhär blir det inte just nu. Till mitt försvar kan jag berätta att jag skrev ett fantastiskt blogginlägg igår som blogg.se tappade bort i cyberrymden och jag är inte kreativ nog att kunna skriva det igen.

Vi får hoppas att Patrik så småningom får en dator på jobbet och en massa dötid så aatt han kan uppdatera bloggen lite roligare. Eller så blir jag rolig igen. Vi får se.

//Anna, trött