På ett halvår har det hänt en del grejjer i mitt liv, eller rättare sagt ALLT har hänt. Vissa saker saknar man mer än andra, inte saknar på ett sätt som innebär att man vill byta bort det man nu har eller som att det man hade var bättre, utan mer som att man tyckte om det man hade också.

Jag saknar:
- Några människor därifrån och den dagliga kontakten.
- Att kunna spendera en hel dag på soffan utan att känna att man inte har gjort något.
- Känslan av att ha lämnat in ett arbete som man har jobbat en lång tid med.
- Att ha nära till gymmet och ha fasta rutiner kring träningen.
- Att mina kompisar hemifrån dök upp med jämna mellanrum.
- Att känna en tillhörighet med alla Bävrar så fort man närmade sig skolan.

Jag saknar INTE:
- CSN och deras avsaknad av kompetens.
- Idiotiska lärare som rättar FEL och har löjliga krav.
- Ensamheten.
- Känslan av att inte göra någonting konkret.

Från att ha varit en singelstudent i Västerås till att vara en förlovad norrlänning som snart är pappa på ett halvår är inte illa. (jag vet bara en som har gjort en snabbare resa). Livet rör sig ganska fort emellanåt, kanske är det som kompensation för de 4,5 åren innan då jag stod still på ett sätt./Patrik