I morgon är det dagen d igen, skall bila mig ner till Estockholmo för att gå på kurs och jobbe. Inte så kul, att vara på resande fot i två veckor är knäcken för mig då jag har sovit på soffor så det räcker för en livstid. Men jag kan under ett svagt ögonblick i går kväll ha lovat min fru att det här är sista gången. Anledningen är inte endast att hon vill kunna kontrollera mig samt att hon vill ha mig hemma för tjänstgöring när hon kallar utan främst kanske för att hon ser hur pissigt jag mår när jag vet att jag måste dit.

Hur som helst, vi står ju nu i begrepp att avyttra BMWn och då blir volvon helt plötsligt lite viktigare så om tid ges och tas i den stora staden och än viktigare om pengarna räcker till så skall den få sig en rejäl pimpning, främst olja å kamrem och gärna gärna en koppling, få se hur långt stålarna räcker som sagt.

Vidare skall jag till mina gamla trakter, nämligen Västerås, där skall det drickas ett till två glas blaskig kårcider i glada vänners lag. Hoppas att mitt dreamteam på plats har basunerat ut min ankomst så att uppslutningen blir total.

Givetvis kommer Anna här hemma att försöka att blogga så gått hon kan, så även jag då jag lyckas ta mig fram till en dator. Men frekvensen kommer nog att minska medan jag är borta.../Patrik, den resande.