Jo, då har man arbetat igen, jag är ju för fan helt unik. Minns svunna tider då man sov till kl:12 på dagarna, klädde på sig lagom till Cops och gick ut efter middagen, kom hem småfull och somnade framför repriserna av Våra värsta år. Det var den tiden som förberedde mig för det här, för arbetslivet. Så här i retrospekt skulle jag kunna ha sovit till kl:14 ist. Bla bla bla något om bitterhet, bla bla bla Tony Rickardsson, bla bla intellektuellt självmord.

Idag släpptes jag vind för våg helt på egen hand, iaf de sista 1,5 timmarna då bevakningen består av, just det, en biljetthall. Jag har tydligen svårt att slita mig ifrån spårbunden trafik när jag vaktar. Inte en fylla, inga pundare på toaletten, inte ens en protest ifrån ungdomarna som jag körde ut vid stängning. Am I loosing i't?.

Till min stora tröst så hade min vackra fru maten klar när jagk om hem. lax å ris, gött som man säger här./Patrik, 33032