Efter en fin och värdig middag bestående av söndersmulade biffar (ack, så goda dock), hasselbackspotatis och vårt nya måste i form av youghurt och salsa, drack jag och maken några groggar ihop. Sedan tog nikotinbegäret över och vi bestämde oss för att stilla det genom att gå ut på altanen för att ta en nypa frisk tomtebolycka-luft.
Vi befann oss mitt i en diskussion som dröp av gråtmilt smör och handlade om huruvida man skulle älska den andre oavkortat även om någon av oss blev ful, osexig och tjock (vi är ju alltså grymt snygga, sexiga och vältrimmade som alla vet).

Jag drar följande kommentar:

"Men lyssna. När jag blir gravid kommer jag se ut som en flodhäst, det vet du va. Det kommer handla styggt om hemmorojjder och grejjer!!"

Samtidigt kommer vår idyllgranne gåendes tre meter bredvid oss. Han bestämde sig för "takt visa takt" och låtsades som om han inte hörde något samtidigt som han stelt tog sig förbi vår altan. Jag och Patrik bröt ihop i fjortisfniss och gick in för att dricka en ny grogg.

Vad mer som inträffat är att jag råkat färga håret i en fjortisnyans. Dessutom råkade jag sminka mig lite ikväll vilket resulterade i att jag såg ut än mer som en fjortis. Så nu är min Make om möjligt än mer förälskad.

Inget ont som inte har nåt gott med sig. Kvällen känns lite som en flash från föregående Bananliv faktiskt...//Anna