65 milsturen idag dödade min späda pojkrygg en aning. Vidare så hostade Drivan 5 mil norr om Uppsala, detta föranledde ett galoperande magsår hos mig själv då jag såg mig själv vandrandes längst vägen, väntandes på lift alt styckmördning. Tur för mig så tog sig Drivan samman efter en väldehövd varvtalssänkning, så jag kom fram tillslut. Nu väntar jag på en rapport från min ärade fru, hon hade ju den dåliga smaken att bege sig norrut ist. I morgon ska jag jobba på det där jobbet som jag aldrig skulle återvända till, en svältande man har ingen stolthet tydligen/Patrik