Som Västerås idag enda aktiva gangstarappare vart det lite av en chock att landa i Umeå. Kulturellt kan jag tycka att det var en bit emellan min tidigare värld och min nya. Känslan kan ju iof har förstärks av att jag igår bestämde att jag skulle flytta hit, men vadå? Jag och min sambo har ju pratat om det här sen, eh, sen i tisdags. Men vådå, vi har ju varit tillsammans i 1,5 vecka, då är det väl ändå dags. 

Rubbat, mitt kontrollbehov sa upp sig samtidigt som min mage igår när studievägledaren välkomnade mig till Umeå universitet nu på måndag. Sen ringde jag 90002 samtal innan jag tog mig samman och gick på fest ist. Packa kan jag ju göra i morgon tänkte jag. Det vart en rätt dyster tillställning för mig då jag helt plötsligt inte hörde hemma bland 0: or och faddrar i Västerås. But fuck i't I'm going. Nu gäller det för mig att känna mig hemma här, med den här människan som inte lagar mat och som tydligen anser att man verkligen behöver dammsuga dagligen. Nu bor vi inte i ett stall och det blir inte skitigt så fort. Det där ska jag nog ta ur henne. 

Vi gjorde vår första inköpsrunda på ICA MAXI, vi var galet söta när vi i full ironi fyllde botten på en kundvagn. Asså ironi för att vi i enlighet med vår korta tradition kräks i neon över "parhelvetet", ni vet det där fina som alla som har varit tillsammans ett tag har. Gemensama referenser över hur livet skall levans, gemensama vänner, gemensamma matvanor, gemensama favoritfilmer ....bla bla ja, ni anar temat. Det förefaller som att när man är tillsammans så måste/förväntas man att följa vissa konventioner, man ska vissa saker och man ska tycka vissa saker, och framförallt så har man rätt att se mer på och klappa andra på huvudet. Dessa "andra" har kanske valt att leva som singlar eller har kanske bara inte kommit fram till vart eller hur dom vill leva. Som etablerat par i parhelvetet har man då en gudomlig rätt att se ner och klappa på huvudet, med socialt accepterade uttryck som "men du" eller varför inte, "men vad kul för dig" för att avsluta med the all time high, "du hittar nog snart någon".

Jag och min sambo utgör nu en enhet i detta helvete, men, det finns ett stort men. Vi har svurit att bekäma och ironisera över allt som prepresenterar parhelvetet. Detta betyder givevis inte att vi aldrig kommer att besöka kyrkan för dyliga konstelationer (IKEA) eller för den delen ICA maxi heller, jag menar, även vi måste ju äta och ha möbler. Men när vi är där så gör vi det för att jävlas. 

Så välkommna till bloggen , VÅR blogg, vi gör den tillsammans, gemensamt ni vet. Nu ska vi åka och storhandla på ICA/Patrik