Den 20:e September är det kyrkoval. Jag bestämde mig för några år sedan att endst sponsra kyrklig verksamhet och kyrkliga byggnader genom kommunalskatten och inte via kyrkoskatt och hoppade därför av det där med medlemskap i svenska kyrkan. En kyrklig representant försökte senare övertyga mig om att jag inte trodde på någonting eftersom jag inte var medlem i svenska kyrkan. Resonemanget var ungefär lika logiskt som intelligent.
Patrik däremot, är still going strong med sitt medlemskap och haver fått sig sitt röstkort tillsänt. Jag blir lite avundsjuk på att han får vara med och bestämma ändå. För visst är det så att man röstar fram bästa guden? Jag hade röstat på spaghettimonsterguden, men nu får jag ju som sagt inte det. Jag har förbrukat min rätt att tro såväl som rösta inom kyrkans ramar.

//Anna, tror på så mycket dumt.