Att vi är som vi är går inte att göra så mycket åt. Att vi anser oss vara bäst och klokast i världen och lite mer intelligenta än alla andra (liksom ca nittiotre procent av befolkningen tycker om sig själva) är tyvärr också hyfsat oföränderligt. Däremot tror vi oss ha lite koll på att vår verklighetsuppfattning inte är densamma som andras och att andras åsikter är minst lika mycket värda för just dom andra som våra är för oss. Vi tycker oss ha koll på att saker som är oviktiga för oss kan vara superviktiga för andra osv osv.

Igår kom Patrik hem efter att ha sett en kvinna med sin tonårsson ståendes utanför Dressmann och titta in i butiken. Hon gick på om hur bra det skulle vara om dom köpte killens jeans därinne, istället för på den där dyra butiken med dom där märkesjeansen, för då hade dom ju även råd med en jacka från den lite billigare butiken. Vilken deal!
Grabben skruvade på sig och ville märkbart inte såra sin morsa samtidigt som han så gärna, så gärna hellre ville ha dom dyra märkesjeansen istället för Dressmannjeans och Dressmannjacka.

Jag, som jobbar på företaget i fråga, snackar inte skit om deras kläder. Det är riktigt bra och shysstakläder för dom SOM VILL HA DOM! Liksom Gina, H&M, Lindex och KappAhl har fina och shyssta kläder FÖR DOM SOM VILL HA DOM!

Men pretty please.... Låt oss för fanken slippa bli såna som, när vi storhandlar på ICA Maxi, säger till varandra:
-Titta. Där är ett par blåjeans som ser minst lika snygga ut som dom Isa ville ha. Fast här kostar dom bara hundra kronor och dom hon tittade på kostade ju flera tusen.
Då är det lika bra att ge fan. Har man inte råd så skiter man i att handla eller så kan ungen själv välja ett alternativ.

Vi har mandat att välja massor med alternativ nu när hon fortfarande inte bryr sig och vi kan alltid försöka påverka ungen så hon tänker lite som vi. Men hon är fortfarande en helt egen person med egna känslor och åsikter.

Jag spar på känslan av hur vå grannar lånade ut sin kanin till mig efter att min älskade enöra (en kanin med ett öra, ja. Vad skulle ni döpt den till då??) käkats upp av räven. Som en liten tröst eller avledningsmanöver eller nåt. Nä, fy fan.

//Anna, rädd.