Vatten på sin kvarn minsann.....

Minns ni inlägget om norrlandsvisiten där Patrik fick visa legitimation på systembolaget i Lycksele? Han har inte låtit mig glömma den incidenten åtminstone (ja, jag kallar det incident - jag har befogade skäl). Ikväll ringer han från bilen, på väg hem från ICA. Betänk här att han är hemma om fem minuter men orkar bara inte hålla sig tills dess. Han berättar i ett rus av upphetsning, jag aldrig lyckas orsaka ens när jag försöker, hur en femårig tös på affären storögt tittat på honom och sedan vänt sig till sin mamma och sagt;
-Titta mamma, där går en pojke.
Varvid pappan i familjen vänt sig till Patrik och sagt att hon brukar kalla män för farbröder och inte pojkar.

Jag hade kunnat låta honom få den här egoboosten om det inte vore för det där bröllopet vi var på i vintras, då en skolkamrat till Patrik (som är väl medveten om hans ålder) frågade mig om jag och Patrik var lika gamla.

Jag hade varit stolt och skrutit om att jag har en kille som ser ung ut (när han är lastgammal) om det inte vore för alla barn som kallar mig tant.

Jag hade kunnat unna honom att känna sig ung och färsk om jag också hade fått visa leg på bolaget. Det fick jag inte ens när jag var nyfyllda 20. Jag har för fan inte ens fått visa leg när jag gått på krogen vid 15 års ålder.

Det här är inte bra helt enkelt... Inte alls bra...

//Anna, seriöst avundsjuk och bitter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0