Kommenterade en barndomsväns status på Facebook. För er läsare som inte är invigda i Facebook så är en snabbförklaring att man alltså kan berätta för sina vänner vad man i stunden håller på med och vännerna kan i sin tur kommentera detta om dom vill. Hon är (och har alltid varit) otroligt produktiv och ambitiös i allt hon företagit sig. Nu, som nybliven tvåbarnsmamma, hade hon skrivit en lång lista på saker hon pysslat med idag; lagat mat, tränat osv. och så undrade hon vad hon skulle ta sig till härnäst. Jag kommenterade detta på ungefärligt följande sätt: "Fortsätt skryt om din produktivitet på nätet så att vi andra dödliga får skämmas". Hon svarade att hon ju inte har en egen blogg att skryta på så då är facebook rätta forumet. Touché!

Nu var detta med glimten i ögat och det här är en mysig tjej som inte menar något illa men är det inte ofta så för småbarnsmammor framförallt, att antingen är man jävligt produktiv och duktig och orkar städa, laga mat, träna och aktivera sig och dessutom är man snygg och fräsch. Eller så orkar man ingenting, lagar ingen mat, har ett skitigt hem och är allmänt sunkig och trist. Och det finurliga är att ingetdera är korrekt och accepterat bland de andra mammorna. Är man "för duktig" (som min barndomskompis) får man stickiga kommentarer om det (som den jag gav henne) och blir lite sedd ner på som en som skall "tyckas va...". Är man å andra sidan den andra varianten är man lite lat och dålig och har inte tagit sig samman eller så blir det offermentaliteten som tar över och man blir sedd, inte enbart av andra utan det blir som en självuppfyllande profetia, som ett offer. Stackars...

Hur man än vrider tycks man inte kunna vinna. För befinner man sig, som de allra flesta, i gråzonen, är man bara en snusförnuftig svensson som tycker att allt är okej och inte har tagit ställning eller bara blandas in i mängden och enbart därför är man en jobbig jävel som sticker ut. Och vem vill vara det?

Ja, jag raljerar, och ja, jag har inte riktigt tänkt igenom resonemanget men det är mest för att jag, idag, tillhör kategorin småbarnsmammor som inte tänker så mycket för tillfället, som inte orkar baka egna bullar så hon låter sin mamma göra det och som inte har lust att laga mat eller städa så det får sambon fixa. Så är det.

//Anna, kvällsproducerar mentalt skräp.