Nu måste jag gnälla lite. Ok att jag har fått jobb, och världens finaste familj på rekordtid. Men vi (Anna och jag, inte Isa) kände oss ändå lite smådeppiga, då får vi reda på att det eventuellt dimper in en ovänta slant ifrån höger. Inte så där mycket men alldeles lagom för att kunna unna sig något extra. Men den där känslan då? Mm, kanske höstmörkret, kanske alla förändringar på så kort tid. Ska man skämmas när allt går bra men det inte känns perfekt? Eller ska man som jag tidigare trott, oroa ihjäl sig då det går bra för då vet man ju bara att det kan gå utför!!!

Nu nattas barnet efter en portion gröt, vuxenmaten idag är hemgjord pizza som skall intas snarast. Sen börjar tävlingen, vem somnar först!/Patrik, lite fundersam.