Jättemycket sol ute och förmodligen riktigt höstkallt. En dott som hostar och fräser och jag själv har ont i magen och ska snart bege mig på efterkontroll. Jag har en grå massa av sörja i huvudet och kan helt enkelt inte tänka klart. Jag skulle behöva lite större intellektuell stimulans än bebisjoller och daytime-tv. Promenader och träning ger förmodligen snarare förhöjd risk för hjärtmuskelinflammation än vad det gör nytta för tillfället, annars brukar det vara min såta räddning i såna här svackor. I slutet av nästa vecka drar vi åtminstone en repa till storstan igen (och hoppas på bättre tur än sist) och i början av November skall det festas loss i Linköping. Man får sätta små delmål med roligheter för att harva sig igenom trista höstdagar. Det är inte fullt så deppigt som det låter, mest läge kolasnöre, dvs lite fadd smak och inte så upplyftande och trots att man tuggar och tuggar tar det jävligt lång tid innan det tar slut.

//Anna, strax på språng