Jag sjunger som jag vill!

Sista två veckorna har jag vid flertalet gånger hamnat i disskussioner som har handlat om min arbetslöshet (nu är jag ju inte fullkommligt arbetslös men att snurra batong i K- town räknas inte). Det hela följer ett bestämt mönster som jag här och nu vill försöka slå ihjäl och vända runt till någon positivt, allt i sann Kaj Polack anda. 

Först kommer frågan hur det går med jobbsökandet. Jag svarar att jag för tillfälligt har gett upp (det går i vågor och just nu är det inge kul) men att jag någongång kommer att få ett jobb, det vet jag. Jag brukar här också nämna att de gärna får hålla öronen öppna för eventuella möjliga öppningar på deras jobb. Då blir jag oftast instruerad i hur den optimala CV:n ser ut eller att man skall skicka spontanansökningar. Alternativt så berättar de om när de gick runt på stan med en knippe CV och delade ut dessa till allt och alla. Att ringa upp ett företag spontant lär ju vara det bästa och så vidare...När man kommer hit i diskussionen så handlar det bara om den andre personen, jag är degragerad till en inkörsport för dennes berättelser om den egna förträffligheten. Hur det skall hjälpa mig att få ett jobb vet jag inte, inte heller lyssnade personen på mig då jag i början bad denne aktivera sitt nätverk. För de som undrar så stjälper sådana diskussioner en jobbsökartrött person mer än hjälpr, om sedan tanken är god eller inte har föga med resultatet att göra.

So pretty please, whit suger on top. Lyssna och gör det ni kan av det jag ber om eller låt det bero, vilket som funkar för mig./Patrik, på jobbet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0