Det är märkligt det där med människor, tacka vet jag hundar. Jag var på en fest i helgen och där fanns en person som jag inte tål. Som tur är så är jag ju rätt så signalstark, detta brukar ju medföra att personen fattar vinken. FEL, personen i fråga stod och berättade för någon okänd hur väl vi känner varandra, och när jag skulle gå så ville personen ta ett fint farväl av mig. Jag vinkade väldigt tillgjort och när vi ses igen så kommer personen ifråga frotfarande tro att vi är bästisar, shit!

De personer (gäller alltså inte alla) som jag däremot inte har någon emot, till å med gillar (iaf i vissa avseenden) de tror att jag ogillar dem och att jag bara försöker att vara snäll för omgivningens skull? Hade jag nu varit en person med lägre självkänsla eller självkännedom så hade jag kanske börjat fundera på om det var mig det var fel på. Som tur är så vet jag bättre./Patrik, otydlig.