Idag har vi fått en hel del avverkat som avverkats skulle. Eller... Det har vi egentligen inte men det känns som en produktiv dag på nåt konstigt vis. Nu fattas bara att jag ska få tummen ur en gång till idag för att lyckas ta mig till bussgods och posta en kasse med kläder för människor som bär andra människor inuti magen. Jag får se om jag orkar... Människobäraren uppe i norrland lär väl inte svullna upp än på ett tag om jag minns hur det var.
Så har jag samlat ihop fåren inför min första egna mammagruppsträff som går av stapeln på Torsdag. Jag har bokat in en heldag på stan med Isas tant Maria på Fredag och jag har rekogniserat fältet för födelsedagspresenter inför November då vi är bjudna på fin fest i Linköping.

Vidare har även jobbfältet kollats upp och jag travade min kvartspromenad in och tillbaka från stan i klackar och barnvagn för att låtsas se ut som att jag alltid går klädd i lite piffigare kläder. Efter ett hett insidertips snokade jag nämligen efter en framtida anställning. Spännigen lider inför samtal med högre chefer. Barnet skötte sig åtminstone med bravur i barnvagnen. Vi har bytt ut ligginsatsen mot sittinsats som egentligen är till för lite äldre barn men vår dotter har tydligen bestämt att hon är stor nog för det nu. Inte mig emot, nu kanske jag kan få igång förbränningen igen när jag inte alltid behöver bära henne på magen.

Nu ska jag vara sådär tv-kocksläcker och slänga ihop en pestolax till middagen. Btw är detta tv-kocksläckrande något man bör se upp med om man gör lammskav och har mycket sweet soursås hemma. Gott kan det bli men gästernas magar behöver ofta rekreation i fem dagar efter en sådan middag.

//Anna, höstmanisk