69 kronor om dagen på två personer fram tills lönen trillar in igen. Detta är vår bugetering för att överleva månaden. Inte så himla tokigt. Och om jag inte shoppar loss någonting överhuvudtaget förflyttas morgondagens budget till nästa dag. Jag har varit såå sparsam och kirrat matlådor åt Patrik hela veckan. Själv lever jag på diverse kolhyderater som är billigt och finns i skåpen. Däremot tycker vi inte om såna där tråkiga utgifter som toalettpapper t ex. Det går åt en hel del när man käkar järntabletter under en graviditet kan jag säga. Dessutom vill man gärna ha sånt därnt mjukt och skönt papper om man lix ändå ska tvingas springa på toan i tid och otid. Patrik får vackert försöka skita när han är på jobbet, jag vägrar bajsa nånannanstans än här hemma. Prioriteringslistan ekonomiskt för den här veckan ser alltså ut som följer:

*Toalettpapper - går inte att undkomma den utgiften.

*Samarin - om jag ska överleva halsbrännan på nätterna.

* C-vitamin i form av apelsiner och kiwis - för att järntabletterna ens ska ha nån verkan förutom den tråkiga biverkan.

*Bensin (här kommer några dagars budget gå åt till förmån för nästkommande månads inkomster) - så att Patrik tar sig till jobbet.

*Mat - Det är inte så att det kommer sist på prioriteringen egentligen men vi har faktiskt fortfarande en hel del tråkig mat i skåpen som vi kan äta upp först.

Ja, det var väl allt som allt egentligen. Någonstans kan jag ändå inte låta bli att tycka att det är en sport att klara sig på bra mycket mindre stålars än man är van vid. Det är väl den här förbannade protestantismen och arbetarryggraden som skall rätas på och stoltseras med. Men när vi blir presidenter och rika sen så ska jag köpa en ny bil, en egen fruktträdgård i Italien och toapapper med extra extra mjuk yta. Det ni!

Nu måste Patrik komma hem snart så jag har nån att prata med istället för att blogga om sånt man inte ska prata högt om.

//Anna