Vi har nu insett att det bara är till att ändra vår story om hur och framförallt var vi träffades för första gången. Detta är någonting jag länge försökt förklara för Patrik men inte förrän nu har han förstått att ingen människa bosatt i Karlstad, på allvar skulle tro på att två människor träffar sin tilltänkte livskamrat samt moder/fader till deras barn på Arena.

Kardinalfelen uppräknade (Min grova generalisering och kategorisering av människor kan vi väl bortse från och förlåta för jag var ju själv där som sagt, senast förra året):

1: Oftast går man inte ut på Arena om man är över 20-strecket fyllda.

2: Går man ut där och är över 20 är det enda man letar efter ett lätt tio-i-två-ragg på sin höjd.

3: Man är aldrig så nykter så att man kan starta en riktig konversation med någon man träffar där.

4: Går man mot all förmodan hem med någon, 20-strecket passerat way long ago, är denne förmodligen någonannanstans ifrån (säg Stockholm) och båda parterna är väl införstådda med att man förmodligen aldrig kommer ses igen.

Så kontentan är nu att jag har i uppgift att fila till en lite bättre/finare/mindre smutsig första-mötet-berättelse till min man så att han slipper förklara sig för alla butiksbiträden på jobbet. Torde inte bli några större problem, fint folk som vi är.

//Anna

Ps: Om jag inte svarar i telefonen när ni ringer så är det för att jag försöker sova bort all feber. Jag föder INTE barn. Det håller vi oss med att tro tills om tre veckor, då kan ni börja stressa.