Regn, hemligheter och ensamtid.

Mmmm, ja just det. Patrik tog ju bilen till Västerås för en halvtimme sedan. Och nu regnar det för första gången på riktigt sedan vi flyttade hit. Promenaden in till stan känns inte jättelockande men jag måste ändå dit av en eller flera anledningar. Ute på Hammarö igår och fotade nionde-månaden-magen i vind och blåst så en härlig regnskur på det här torde förkyla mig ordentligt. Och om jag mot all förmodan misslyckas med att bli förkyld (min kropp är faktiskt resistent mot i stort sett allt) så ska jag ju till Stockholm i helgen och bo hos barnfamilj med baciller. Testing, testing, borde man ta varningstecknena på allvar?

Min käre fotograf valde att fly fältet upp till min käre vän i Umeå under valborg. Tänk vad man inte vet. Men jag fick ändå inte följa med hade dom bestämt, jag kanske skulle fött i bilen någonstans i höjd med Höga kusten och det hade varit tråkigt för chauffören. Men tänk, vilka bilder!

Ikväll vill jag helst stänga in mig under en filt och äta sönder mig med godis, så syrran, badet kan få stå kvar som erbjudande på schemat men övernattningen är jag osäker på. Det är ganska skönt att ha en liten stund för sig själv att tänka igenom livet på också... Det förefaller vara tämligen svårt att få till sån tid annars nämligen.  Och samarinen... Jag får väl lösa det på något sätt.

//Anna, sådär lagomt förorättad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0