Ja, inte behövde man fundera så länge på vad man skulle sysselsätta sig med under midsommaraftonen. Patrik fick vackert avtacka sig jobb och således inkomst till förmån för väntan som förmodligen inte leder nånstans idag heller. Så vi åker till blivande mormor för att bli matade med jordgubbar och kött och sen fortsätter vi väl vänta.

Förra midsommarn var lätt tragisk för min del och Patrik verkade ha en sisådär-midsommar förra året han med. Jag vände det hela i morse till att "nu kommer vi ju aldrig ha tråkigt och inte veta vad vi ska pyssla med på midsommar! Nu har vi ju varandra!..."

"Hmmmm...." svarade han.

"...ja, och barnet!" försökte jag.

Han sken upp och sa; "Barnet!"

"Vaddå, dög inte bara jag?"

"Hmmmm...."

Ja, vad ska jag säga? Han är ärlig åtminstone (och lite lätt störd).

//Anna, önskar er glad midsommar!