Ringer fastighetsskötaren, det är sånt man gör när man har marktjänst. Spisen har nämligen kortslutit sig eller jävlats på nåt vis iallafall. Jag är inte född iofs, men väl uppvuxen i Värmland. Närmare bestämt i Torsby, eller ännu närmare bestämt i östmark. Jag har pratat grov värmländska i hela mitt liv ända tills dess att jag flyttade till Norrland, då blandade jag upp dialekten med nån form av inlandskbonsk-norrlandsdialekt. Men det hör egentligen inte hit. Det som hör hit är att jag, när jag ringer vår härlige fastighetsskötare inte förstår ett enda ord av vad karljäkeln säger! Och det är bara värmländska han pratar. Samtalet fortlöpte ungefär såhär:

-Hej Roland, Anna på 6:an här.

-Hôcketôckera kônne känne râ. Ja...

-Jo, jag har en spis som slutat fungera som den ska och undrar om du har möjlighet att komma upp idag och kika lite på den?

-Höbbelehöbbele.. Môe minâ fôrrâ. Smmôôôônä. Ja...

-Eh, okej? Jomen jag är hemma hela dagen iallafall.

-Vôe nôe pânna pannâ serra lône rätta râ.

-Hmm... Eeeeh...

-Ja, klôcka ett?

-Bra! Ses sen. Hej!

-Môrvel.

Jag tror alltså att vi bokat nån form av träff klockan ett. Huvudsaken är att han förstår mig och att vi löser spisproblemet iallafall. Han verkar väldigt trevlig åtminstone.

//Anna, bekymrad över sitt ursprung.