Aa det är som med bla bla bla .-.........jaa det där hände mig när bla bla bla....

Är lite trött på alla människor som frågar hur något är bara för att dem själva vill ha frågan tillbaka så dem får prata om vad det nu är dem vill prata om. Är lite trött på dem som aldrig lyssnar, eller på dem som begränsar sitt lyssnande till att snappa upp ett nyckelord i ämnet och sen häva ur sig alla deras erfarenheter i ämnet utan att låta den som tog upp ämnet för att den hade något att säga få komma till tals. Är lite trött på att sitta och lyssna på någon som bevisligen inte kan eller vill läsa av de signaler man säder ut om att man inte är ett dugg intresserad av det den nu sitter och pratar om.

För dig som nu tror att du är intressantast i världen när du berättar ditt jobb/skola, hobby eller dylikt kommer här en liten lista på tecken du kan leta efter när du har dina monologer, för det är monologer, även fast du tror att det är en diskussion. 1: Får jag någon respons, utöver - jah, - hmm eller - oj då ? 2: Vad har den andra personen under de sista 5 minutrarna tillfört diskussionen, har han/hon inte tillfört någon finns det en risk för att du har att göra med en som faktiskt hur konstigt det än kan vara inte tycker att det du pratar om är lika spännande som du. 3: Vad är min ambition med samtalet, vill jag bara häva ur mig en massa utan att bry mig om vem motagaren för stunden är? Isf kanske jag borde skaffa mig en blogg ist där ensidig kommunikation är grunden. 4: Om du missar att personen byter ämne så fort ni kommer in på det där som du tycker är så fantastisk så finns det en risk för att det kanske bara är kul i din värld. 5:  Om han eller hon hela tiden vill gå därifrån eller lägga på luren när ni snackar så finns det antagligen en orsak till det.

En av det tristaste bieffekterna är att sådana människor kanske egentligen är trevliga men dem blir så fruktansvärt tråkiga. Men det mest slående när det gäller det här är hur dumma somliga är. Då man bara pratar själv kan inga nya intryck tillkomma och på så sätt har man slutit dörren till sin egen utveckling. Det är som en ond spiral där människor som inte har alla pommesfritt på tallriken hamnar mer och mer efter, men är man så dum så lär man ju inte märka det ändå, och är man så dum så lär man ju inte ta åt sig av vad någon skriver på en blogg ändå./Patrik, lite tröttare.      

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0