Jag har helt och hållet trätt in i någon form av magmode (alltså "mode"="läge", engelska. Det svenska ordet mode kan jag vet jag inte mycket om) och har spenderat åtminstone halva dagen med att underhålla såväl mig själv som min man med att titta på hur våran tjej i magen simmar fram och tillbaks samt gör volter inuti min mage. Jag tycker det är extra roligt att peta på henne så att hon flyttar sig nåt extra varv eller så men Patrik blir jättearg då och anser att jag bör lämna henne ifred. Så jag petar mest när jag är ensam med henne.

Nu börjar jag acceptera det faktum att min kropp blir stor och att den inte kommer att minska på minst fyra månader. Däremot är det lite trevligt att magen börjar bete sig som folket som bor inuti och blir hård och gravid istället för dallrig och osympatisk. Mammakläder har inte kommit på tal riktigt än men nu är sista paret jeans i garderoben nerpackat tillsammans med 18 övriga och jag kan bara använda leggings och tights egentligen.

För övrigt kan bara tilläggas att det jag trodde var hormonanstormningar i form av humörsvängningar och tretimmarsdepp helt enkelt var järnbrist. Ja, egentligen vet jag inte om det är så  men placebo eller inte; Järnpiller is the shit (med fler undertoner i uttalandet).

Så kul eller inte är min Söndag. Rotsaker och biffar hägrar.

// Magfixerad