Nu har Patrik tvingat mig att blogga om hur pinsam jag är. Så here we go:

Besiktning 23/1-2009 med min älskade BMW 320 touring.

Jag kör mot port nr två som tavlan upplyst mig om att jag ska. Runt tio andra bilar tittar på. Kommer lite väl långt till vänster och tar mig med nöd och näppe förbi vänstersidan av porten. Innan jag kommit in i hallen får jag kärringstopp. Två besiktningsmän tittar lite roat på mig och P skäms. Väl inne i hallen kliver Patrik ur bilen. Besiktningsmannen med snällast uppsyn (verkar vara vår, gött) beordrar mig att fälla upp motorhuven. Jag letar efter spaken i vad som känns som en evighet, råkar komma åt vindrutetorkarna istället, hittar, efter en syrlig kommentar från besiktningsmannen, spaken och ramlar därefter ur bilen med orden "Jag är gravid också".

Under hela besiktningen går jag efter mannen med den snälla blicken och frågar vad han gör och han klappar mig symboliskt på huvudet gång efter annan. Sedan ler han och säger att jag har en mycket fin och välvårdad bil, utan ett spår av rost och utan anmärkningar alls. Underbart.

Patrik säger i bilen på väg hem att jag spelat rollen som kärring väldigt bra. Errhhm, jag kan inte annat än hålla med.

Till mitt försvar bör dock tilläggas att jag spenderat de två senaste åren ensam på vägarna och faktiskt klarat av enklare ting som spolarvätskepåfyllning och oljepåfyllning helt själv. Jag kan också tanka. Och jag har tvättat bilen ensam, för hand, i en gör-det-själv-hall. Alldeles själv. Vindrutetorkarbyte är dock på tok för avancerat ännu. Men jag visade ju upp hur bra och fina de jag hade redan var.

//Anna