Det nya jobb som hade tillkommit sen igår på arbetsförnedringens sida här i Umeå var som tidningsutdelare för Metro. Det var begränsat till någon dag och lönen var sådär. Jag 'är inte "där" ännu då jag söker ett sådant jobb, vet inte om jag någonsin kommer att söka ett sådant jobb. Hoppas att vi har flyttat härifrån långt innan ett sådant jobb blir aktuellt. Inget fel med att arbeta som det, men det är inte en karriär jag söker, det är inte något för någon i min ålder, det är inte därför jag har pluggat. Jag har ännu glöd, jag har ännu hopp att jag kommer att få ett arbete som ligger någolunda i linje med det jag har pluggat till. Men innan den glöden falnar så hoppas jag att vi sendan länge har flyttat till ett ställe där det finns jobb för oss båda som skänker oss glädje, stimulans och pengar. Men som sagt, än har jag hopp, än tror jag på Umeå som arbetsplats. Och viktigaste av allt så tror jag på mig själv, men man blir lite dyster när allt man kan bli efter 13 års arbete och 4,5 års studier är tidningsutdelare på deltid.

Idag ska jag söka minst ett jobb, sen ska jag röja upp här så att min Anna får ta det lungt när hon kommer hem i kväll, om hon kommer hem i kväll. Det beror på om posten har levererat linserna jag postade i går åt henne. Annars kan/får hon inte köra hem. Vidare ska jag handla mjölk och fixa käk till oss. Jag har redan kört lilla träningsrundan idag så det är avklarat, tänker dock hänga på frugan om hon vill ut i kväll. (märks det väl att jag försöker få de minsta grejjerna att låta som stora projekt?)...//Patrik